-Dragonfly-

-

Mathias mål är att gå upp till 90 kg och sen börja hårdträna och springa så att han går ned till 85 i muskler. Sen ska han aldrig hamna under 85 kg.

-

Mitt mål är att vara lika badass som shepard

Det är skönt att hälsa på farfar, jag gör det inte så ofta som jag skulle vilja, så det känns alltid bra när jag är där. Första kvällen chillade vi bara framför tv:n sen dagen därpå så åkte han iväg tidigt (read: förmiddag) medans jag fortfarande låg däckad i bäddsoffan. Han skulle upp till finnerödja (därifrån han kommer, det är en liten ort utanför mariestad) med gamla vänner, en nostalgitripp.

Så jag var själv nästan hela dagen. Detta utnyttjade jag genom att åka och handla, läsa tidningen ute i solen (bränna mig och bli upprörd över alla anti-feministiska strömmar som går just nu), jobba, samt förebereda middagen. Kände mig som Sookie Stackhouse haha, med värmen och de vardagliga sysslorna och allt (de som har läst böckerna kommer förstå).

-

Jag kopplade även upp farfars nya trådlösa bredband.

När han kom hem käkade vi och sen drog vi på farfars släktforskningsträff. Det var superintressant och ledaren för cirkeln var jättekunnig, jag tror till och med att han var en större historienörd än swan, och mer ödmjuk dessutom haha.

Senare delen av träffen så satt vi och forskade själva, sökte i gamla arkiv etc, och vi har nu lyckat spårat min farfars pappas släkt till början av 1700-talet, och än har vi inte kört fast.

Verkar som om jag har starkt västgöta blod i mina ådror :)

-

sen tog jag tåget till sthlm, farfar skjutsade mig till stationen.

det är på nåt sätt skönt att vara hemma med.

-

men inte lika skönt som det ska bli att träffa mathias ikväll...if you know what I meeeeean haha

Jag kommer ihåg i början av båda våra förhållanden så tjatade jag alltid på att vi borde gå på dubbeldejt, men alla bara skrattade åt mig. Men sen så blev det så i alla fall, undan för undan. Just för att vi var så sammanflätade som vi var.

Och nu är det slut.

-

Det är tråkigt för man ser två personer man bryr sig mycket om vara väldigt ledsna och man önskar man kunde veva med en magisk stav och göra allting bra igen. Men allting kan inte göras bra igen.

För livet tar en till platser ibland man inte trodde man skulle gå, ibland tar det en närmare varandra och ibland tar det en ifrån varandra. Sådant är livet.

-

Så nu sitter jag och tänker, och jag kommer på mig själv i allt detta elände med att tänka på första gången jag träffade dig. Hennes födelsedagsfest, dagen före min födelsedag. Dagen, eller rättare sagt kvällen, som beseglade båda våra liv. Du var så ung då, bara sjutton år, och kärlek hade du avsvurit dig. Jag var arton, om några timmar nitton, och ständigt sökandes efter kärlek, ständigt sökandes efter den där själavännen mitt sinne så vansinnigt längtade efter. Och jag fann dig, eller så var det du som fann mig.

Sen den dagen har du varit en självklar del av mitt liv, antagligen den viktigaste delen av mitt liv.

Vi har gått igenom mycket, du och jag, och ska gå igenom mycket än.

-

Jag förlorar mig i gamla facebook bilder, specifikt dina första profilbilder. Jag kommer ihåg att jag tittade mig galen på dem de där tre veckorna vi var isär efter hennes födelsedagsfest. Du ser inte klok ut på dem, men det spelade ingen roll.

Du höll mitt hjärta i din hand redan då.

-

Vi må ha våra turer, för det har vi verkligen, och de senaste två åren har inte varit snälla mot någon av oss, men jag är inte beredd att ge upp dig. Jag kände det i mars och jag känner det nu. Att ge upp dig vore mitt livs värsta misstag.

Jag är så ledsen för allt du får gå igenom, och jag önskar att jag vore lättare att älska, men jag kan bara vara den jag är och försöka så gott jag kan, och jag vet att du är nöjd med det.

-

Vi hör ihop.

För vid slutet av dagen så trivs du med mig och det hem vi byggt upp, du som aldrig skulle älska och aldrig skulle leva ihop med någon. Och du får mig att mogna, jag som aldrig fattat det osjälviska beslutet och som har svårt att stanna i en kärlek för länge.

-

Jag gör dig lycklig och du gör mig till en bättre människa.

NU BÖRJAR DET HÄNDA SAKER FÖR BÖVELEN!

Jag tror verkligen på idén och det gör hon med. Energin som flödar vid varje kreativt möte är verkligen helt otrolig och underbar. Vi är både lika drivna och pushar varandra till att ta berättelsen till nya gränser. Det är skönt att sitta ned med en annan artist och ens viljor går åt samma håll, vi har inte haft något större bråk alls sedan vi började med projektet. Vi båda vill att historien ska bli den absolut bästa som den möjligtvis kan bli så alla förändringar övervägs noga och måste motiveras. Vi är båda öppna för allt (vilket är något nytt för oss båda två) och är inte rädda för att skriva om à la riktlinjen: gör om, gör rätt.

Jag tror verkligen på projektet och all underbar feedback vi fått ger en verkligen jättehärliga kickar.

-

Jag tror på det här.

Det ska bli jättekul när vi har första outlinen klar så vi kan köra den via våra kompisar och se vad de tycker. För att inte tala om hur kul det kommer bli när vi har första manusutkastet klart med full dialog.

Exciting times !

några minuter sent, men WHATTA HELL!

-

helt ofattbart att någon har stått ut med mig så länge. 
The key to the mystery of life, I apparently has it?

-

i vilket fall som helst, grattis till mig, och en obligatorisk besviken blick, suck och lägga-armarna-i-kors-för-att-visa-att-man-menar-allvar till mathias.

alltid alltid alltid

-

-

när du går ut i köket för att göra frukost så fortsätter jag att dansa för mig själv.

detta är en bra dag.

dagar som denna gör mig övertygad om att vi är okej.

-

i den här skönheten låg mitt efterlängtade mass effect 3 collectors edition. Awesome pojkvän is awesome

-

nämnde jag att han sprang omkring med mina trosor på huvudet?